Osynlig

Osynlig [17/3 –04, 19.12]

Jag har det jobbigt
Kanske inte så jobbigt som många andra
Kanske jobbigare än de flesta

En sjukdom så smart att den knapp syns utanpå
En sjukdom så lömsk att den bara blommar ibland

När den blommar och hur länge
Vet man aldrig

Det som inte syns finns där hela tiden
Äter och naggar på mitt psyke

Det känns som jag är
För frisk för att vara sjuk
För sjuk för att vara frisk

Med en kognitiv förmåga som förr
Med en simultankapacitet som ett barns
Eller en pensionärs

Var gång ljuset kommer
Seglar månen förbi

Små, små tankar av lust och vilja
Förför kroppen utmattat till sängläge