Bakgrund

Dikterna till ”vidare...” skrevs mellan 31/12 -02 och 23/2 -03.

Jag mådde bättre, var motiverad och kände mig gladare. Tröttheten och orkeslösheten fanns fortfarande kvar. Jag ville börja arbetsträna men visste fortfarande inte om jag var redo. Skulle jag någonsin känna mig redo?

I slutet av januari hade jag ett rehabiliteringsmöte med jobbet, försäkringskassan, facket och min psykiater. Mötet förlöpte väl och jag skulle få hjälp att hitta ett ställe att arbetsträna på. Mitt jobb kunde inte erbjuda lämpliga arbetsuppgifter.

Min psykiater, som jag hade stort förtroende för och som hade varit ett stort stöd, valde att avsluta min behandling abrupt via e-post. Någon förklaring om varför, gavs ej.

Hjälpen med att hitta en arbetsplats att arbetsträna på stannade upp tillsvidare. Jag försökte att få ny terapeutisk- och medicinsk hjälp inom landstinget utan framgång.

Jag kände mig förvirrad, sviken och var väldigt ledsen. Motivationen var som bortblåst. Jag ville bara bli frisk.

Texten är hämtad ur diktsamlingen "Nakna ord som växer" Klicka här för att ladda ner